lördag 1 oktober 2011

Vilken barn kan hantera mobbning?

Detta frågan gäller för vilken som helst barn  oavsett om den är handikappad eller ej. Igår på kvällen sprang han hem väldigt arg och ledsen. Han var ute på garden och jag var på balkongen för att se honom .

 En tid fungerade han väldigt bra tillsammans med andra barn , han var med de två kompisarna som han brukar leka med, men efter en tid en av kompisarna ville inte leka med honom, eftersom någon annan av sina vänner kom precis hem och han ville vara med honom. Pojken  gick därifrån och gjorde felet : att inte säga något till min son och detta utlöste helvetet.....Min son som har autism kan inte förstå hur andra tänker eller att andra kan tänka helt annorlunda än honom.
 Han tyckte att sin kompis gick därifrån på grund av att han vill inte vara kompis med honom längre, och att den andre pojken vill ta hans vän ifrån honom! Då .....exploderade min son ! Han började skrika och han sprang direkt till den andra pojken och putade honom. Han har fortfarande svårt att förlora.
Förstås att den andra pojken drag sig, och ville inte slåss, men han började skratta och gick därifrån.Min son är blixt snabb man hinner inte stoppa honom om man är inte precis bredvid honom. Jag gick ut och gjorde min bästa för att lugna ner honom och sedan pratade med pojkarna. Det tag en tid tills min son lugnade ner sig, men sedan, gick han ut igen, och alt var ok en tid, tills den andre pojken kom på gården igen.
Tyvärr, var jag tvungen att vara i köket, och inte såg vad som hände på gården. Efter en tid hörde jag att han skriker igen ,då gick jag och kollade vad som händer....den andre pojken (som skrattade om honom) kom tillbaka, och började rätta honom och mobba honom . Då gick jag ut och tog jag honom till svar. 
Min älskling var förkrossad ! Jag behövde nästan en timme för att lugna ner honom han började slå mig,väggen,soffan ,drag ner saker från skåpet och slängde överalt....Sådant hände väldigt längre sedan ...Det var fruktansvärt att se honom. Då tänkte jag  att det var synd att jag inte bad läkaren i för igår; att skriva recept av någon form av lugnande medicin. Det skulle ha hjälpt min son idag ! Detta året fungerade so väll med honom att jag låtit honom gå ut på gården helt ensam,men nu vågar jag inte längre... Jag var så ledsen; att jag inte kunde sova, då tänkte jag att det blir kanske bättre, om jag skriver ned vad som hände..... Men nu går jag och lägger mig! 
God natt!

1 kommentar:

  1. Jag får så ont i mitt känsliga hjärta när inte ens barn kan acceptera olikeheter och hålla sams. Det är där det måste börja om vi ska få slut på krigen.
    Jag hittade din blog av en slump och är nyfiken på om jag kan hitta textil med transsylvansk anknytning. Du är den första textilverksamma person jag mött, som kommer därifrån. Spännande! Jag har en del antik spets-litteratur (engelsk) som ej är copyright-skyddad. Hör av dig om du vill ha!

    SvaraRadera