om ADHD och min son

Det var länge sedan jag skrev något om min sons problematik....men idag 

fick jag en samtal med skolans special pedagog (Hestra-Midgård i Borås) som undrade om något speciell hände hemma, eftersom min son är väldigt orolig i skolan! Han lyssnar inte, kan in te koncentrera sig... för att nämna några problem med honom....

Jag vet att det här symptom förekommer bara ner någon form av förändring påverkar honom (personal eller elever som *försvinner* eller nya kommer) då är han mer orolig och svår hanterlig.

Eftersom ingenting hände hemma (märkligt) då visste jag att det hände något i skolan, som förmodligen påverkade honom...och direkt kom jag på vad det kan vara.... nämligen....hans förre-detta lärare/personlig lärare ...kan vara *orsaken*...!

Missförstå mig inte! Han inte gjorde något elakt mot min son, han bara inte jobbar vidare med honom, han jobbar med en annan pojke men, han är i min sons synhåll kanske varje dag och detta kan vara *orsaken* till alt orolighet hos min son. Min son har ju den *förmågan*att vara påverkad av förändring...han har Autism.

Det finns några *händelser* som vi kämpar med varje dag här hemma, nämligen:

• han har svårt av avsluta  vad han håller på med
• han har svårt att börja med en * krävande* uppgift (läxor) eller något han inte tycker om
• när vännerna är inte hemma eller han inte har tid vid datorn (han får vara vid datorn 1-2 timmar max/dag beroende om han jobbade bra på skolan)...då känner han att han har såååå..... tråkigt

Vad jag försöker göra är att vara mer konsekvent , varje dag/kväll påminner jag honom att vi måste lägga oss tidigare för att vi skulle kunna vakna tidigare och utan problem.

Angående läxor...så går det lika svårt ibland, inte varje gång, om han är förberedd av mig tidigt (en timme förre att börja göra läxor), då kan det gå lättare, eller så delar jag läxa-tiderna (en del en dag-en annan del nästa dagen) , då känner han för det  inte lika jobbigt!

Och....ja.....vänner...han har vänner faktiskt!!! Problemen är när de är inte hämma ...då har han svårt att organisera sin tid eller bättre sagt han saknar förmågan att göra det!

Då börjar han med...VAD SKA JAG GÖRA NU????...och det kan ta en halv timme tills han accepterar minna *förslag* till vad ska han leka med eller hur...

Men vi kämpar på!!!

Några bra ide om hur kan man organisera en ADHD barns liv fick jag från http://coaching-center.se

Det är alt för idag! Ha det bra alla!

Om mig och min son!

Jag tänkte att skriva lite om mitt eget liv, som mamma i första hand till två söner,en som har diagnosen Autism och ADHD och den andre som jag misstänker att ha ADHD och har 18 år, och kvinna. Utom att jag är mamma till minna söner,skulle jag vara kvinna, men detta har jag nästan glömt om, eftersom minna 8 år i Sverige, handlade om kampen för att minna söner skall ha det bra, så att jag glömde helt och hållet om mitt eget liv och behov. Kärlek? Ja ! Jag vill känna kärlek själv eller ifrån någon (man)  men tyvärr, inte många män ( i min ålder) vill ha att göra, med en kvinna som har barn med Autism.Detta resulterar att jag inte ens hinner lära känna någon,eller, hinna vara kärr.

Ni som brukar läsa i min blogg, observerade att jag har  skrivit nästa ingenting om min stor son, men nu, vill jag göra en undantag eftersom , han var den som drag mest i familjen på grund av hans lillebrors handikapp.Han led mycket på grund av lillebrors Autism och ADHD.

För 3 år sedan hans lillebror var okontrollerbart. Sedan dess lärde vi oss ( av oss själva mest) hur kan vi göra för att lillebrors utbrott skall minska. Han var en stor hjälp för mig och jag kan vara tacksam att jag har honom!

Med tiden och med rätt hjälp,blev min minsta mycket bättre och vi hämma, blev mycket lugnare en vi var för några år sedan.

Ungefär för 1,5 år sedan observerade jag att min stor son hade svårt att hålla tider,att planera och organisera sin tid (han ofta gick för sent i skolan) som följd var jag inkallad till samtal i skolan men ändå hjälpte inte eftersom han lyssnade inte på min råd.Han utvecklades negativt i skolan (hade speciella intresse för vissa ämne och andra som han inte tyckte om ,hade han IG-varning för) samtidigt som hämma kämpade han emot regler och krav.

När jag bad honom att göra läxor,eller städa efter sig , blev han impulsiv med utbrott som följd och förstås var han inte skyldig för händelserna! I nu lägget skall han byta (kanske om han har tur) till den tredje gymnasiet men detta är oklart en eftersom han skjutit upp den viktigaste ämnen,så att han inte ens vet om han ska få möjligheten att studera vidare (år 2) på en ny gymnasium.På de ämnena som han är väldigt intresserad för,har han bara MVG.

På sistone, försöker jag lära mig acceptera hans "självständighets behov" inte att han är självständig, nej....det är han inte, eftersom han gör samma sak fortfarande: skjuter upp alt som han behöver göra, tills i sista minuten, och då, är han stressad till yttersta och lyssnar inte på min råd, han vill göra saker och ting på sitt eget sätt. Det skulle vara ok i normalt sätt, men tyvärr, hinner han inte att göra alt på en gång, då väljer han helt fel ordning och förstås accepterar han inte hjälp.Jag vet inte hur skulle jag kunna hjälpa honom bäst, att inte ens hjälpa honom, och låta honom göra hur han vill, eller, kämpa emot hans vilja. Jag kan inte se hur han förstår sitt eget liv!

Alla de svårigheterna har jag upptäckt hos honom( som jag själv utträdd) är symptom som är specifika hos tonåringar med ADHD.Jag har skuld-känslor över att jag var så upptagen med den andra sonens handikapp,att jag kunde inte observera honom tidigare och försöka hjälpa honom tidigare. 

Jag vet att miljön kan påverka hans ärftliga problem ytterligare, om han skulle haft en lugn familj miljö skulle han inte utvecklat sådana svårigheter.Kanske jag självt skulle ha inte behövt "se" hela tiden hans svagheter istället, skulle jag uppmuntrat hans positiva, och sagt honom många gånger,  hur mycket jag älskar honom!  

Idag var vi på besök på Hestra-Midgård Skolan!

I måndags ringde mig min minsta sons lärare ifrån Norrby skolan angående tiderna för besöket på Hestra -Midgard skolan. Vi kom överens att påminna honom om besöket redan på tisdagen men:  *inte stressa honom för mycket* därför att detta kan orsaka onödiga problem vid sida av besöket.

Förstås att läraren förberedde honom i förväg men ändå var han inte riktig *glad *över detta och på tisdagen var han för stressad över att vad skulle hända där på den blivande skolan men samtidigt var han nyfiken. Här hemma försökte jag lugna ned honom och övertyga honom att där blir alt bättre än här. 

Idag när vi skulle gå dit sa han att han har*fjärilar* i magen och att han känner sig lite stressad men när vi satte oss på bussen lugnade han sig ned.När vi var framme vid skolan blev han nervös eftersom alla barnen var ute på rast . 

Sedan , gick vi in i skolan och han fick kolla runt omkring i klassen,där började han lugna sig ner , och tittade ut genom fönstret till alla barn och observerade att det fans några barn där, som han känner till faktiskt. Efter några minuter kom alla barn in i klassen (nästan alla var jämnåriga),han kände sig lite obekväm men jämförbart på vad vi förväntade oss på var han helt ok. 

Han fick sätta sig bland dem och skriva ner hans namn och rita bredvid en teckning med något som börjar på första bokstaven i hans namn.Han var lite blyg och irriterad på att barnen alla tittade på honom men annars han klarade sig utmärkt om vi tänker på att han faktiskt har autism och adhd. Han kände sig välkommen!

Tills jag pratade med kuratorn om hans behov och hur han reagerar i olika sammanhang, var han ute med sin lärare för att han ensam ska ha tid på sig att *upptäcka* lekplatsen runtomkring skolan,  där tyckte han att det fins möjlighet att klättra som han tycker mycket om.

På väg hem frågade han när ska vi gå tillbaka där detta betydde att  han var nöjd med vad han såg på den nya skolan!

Om autism och adhd och stress!

Jag har fått diagnosen på min sons problem för två veckor sedan men inte skriftligt bara muntligt eftersom de hade inte tid att skriva ned . Min ekonomisk situation är besvärligt jag har sökt hjälp men hjälpen kommer inte så lätt jag har mycket att bevisa och B U P har inte haft fortfarande tid att skriva en intig för att jag ska kunna lämna ansökan för vårdbidrag på försäkringskassan. Jag känner mig otroligt pressad på grund av jag har inte kunnat betala hyran som är nödvändigt för att kunna ha någonstans att bo.Detta är första gången när jag inte kan betala och detta stressen är absolut inte bra för min familj särskilt för den minsta som har autism och adhd.Jag är fruktansvärt arg!

Men vad som är positiv i alt min tillvaro är att ; min son mår bättre i skolan ,genom att han har fått en diagnos ,skolan har inte samma stor krav på hans inlärning, och de anpassade läsningen för hans nivå! Han kommer hem glad och bärretar att det gått bra i skolan och att han jobbat lite.Det syns att han inte känner sig stressad eller pressad att prestera.Så småningom kommer jag på att egentligen den höga kraven och stressen kan orsaka stor problem för honom.Jag själv försöker inte visa någon form av oro framför mina barn men jag tycker att :för en 48 årig invandrar tjej är mycket svårare att hitta någon jobb än för en svensk oavsett om man jobbat tidigare eller ej. Detta är min egen uppfattning!

Ensam......!!

Vilken dag!!! Jag är helt ensam! På en sätt känns det riktigt bra, eftersom jag inte ens kommer ihåg när hade jag sist såååå ... ledigt! Kanske aldrig! Min minsta är hos *kontakt familjen* nära Borås , och min stora är på fest med kompisarna och tjejen...

Och jag ....har hela kvällen framför data ,som jag aldrig fått (så länge) i alla fall.Men det måste jag erkänna att jag redan saknar pojkarna ! Jag har läst en massa om adhd personer,på olika blogg;jag har aldrig haft tid för att läsa om andras förhållande mot adhd problematiken,jag har tillräckligt att tänka på min sons problematik.Jag tycker fortfarande att: om man vill uppnå något man kan. Jag har kämpat mycket för att min son ska må bättre, och jag ser att; så småningom händer det men jag måste vara uthållig och ha bättre tålamod.

Igår pratade jag med en kvinna om integration.Hon (kommer från en arabisk land) berättade att hon tycker inte om att bo på Norrby stadsdelen men hon vill att sina barn ska ha kompisar och inte vara mobbade,hon föreslog mig att det skulle vara bättre om jag flyttar min son i en annan skola (speciell skola för barn som har autism), för att hon tycker att min son blir mobbad i en vanlig skola. Min egen uppfattning är att   han har det tillräckligt bra där. Hans klasskamrater accepterar honom hur han är och skolan har gjort mycket för honom.De har anpassat undervisningen efter hans behov men,han ändå klagar eftersom han har svårt för krav och regler.Jag har en bra relation med de på skolan.När det händer  att min son kan inte fokusera på läxan (det går inte vad  än läraren gör)så att jag måste hjälpa honom själv hemma (nuförtiden händer detta nästan varje dag).

Hemma går det mycket bättre,här är  bara vi två så att här finns inte andra som kan störa honom(för att han känner sig störd av så många olika ljud).På grund av detta jag föreslagit på skolan att: om de inte klarar av att lära honom något en dag, då måste de skriva ner, alt som de vill att jag skall  lära honom och jag gör det.Detta fungerar riktigt bra men han har stora svårigheter med matematiken.Han har svårt att memorera.Nu måste jag hitta en möjlighet (visuellt) att hjälpa honom med multiplikation.Jag skulle vara mycket tacksam om någon skulle kunna ge mig en tips om någon program som kan hjälpa honom att memorera lättare.

Han tycker att det är riktigt roligt att göra läxorna med mamma!Han håller ut 15-20 min utan att röra på sig för mycket, som är stor sak hos en hyperaktiv barn.Vi brukar ta en*rast*emellan för att han ska inte känna sig pressad att göra läxor och på detta sättet har han mer ....lust att jobba. På *rasten* får han *bestämma*vad han vill läka med, men jag förbereder honom att han får ta bara 30 min och när jag säger till, då måste vi börja med läxorna igen! Detta metoden fungerar rätt bra!

Jag tycker att jag har skrivit tillräckligt idag ! Nu vill jag njuta av lite  musik som jag älskar!

Ni får lyssna: HAILEY WESTERNA!

Besök på BUP!

Nästa väcka på onsdagen ska vi ha så kallad västbuss möte på BUP angående min son.Utredningen är klart och nu ska vi veta alt om hans problematik (som jag redan vet är AD HD och PTSD).Den autistiska delen var utred denna väcka, av överlekaren på BUP och jag, och de andra från skolan, och socialsekreteraren ska veta resultaten -diagnosen på onsdagen.

Jag förbereder en massa frågor angående hans problematik därför att i december när jag träffade dem på BUP,de visade mig en grafik, på hur ser ut min sons problem jämförbart med en  normalt begåvad barn.

Vad jag kommer ihåg ,de sade att hans arbetsminne är väldigt låg jämförbart med en* normalt* barn och han är väldigt begåvad sinnes mesigt.Vad jag är intresserad i fortsättning är att hur kan jag hjälpa honom att förbättra hans arbetsminne (detta betyder att bland annat han inte väntar på sin tur,har inte tålamod).

Vi ,på västbuss möte, ska ta reda på alt som kan göras för att hjälpa honom och förstås vad som är best för hela familjen för att alt skall fungera bra.

Eftersom jag är arbetslös ,jag vill veta nu om jag får vård bidrag efter honom därför att de på BUP sade förra gången att jag har rätt till detta,och utifrån detta ska jag söka jobb.Hur jag hörde jag kan ha rätt till 1/3;halv;3/4, eller hel bidrag.

Jag är inte en bidrag-människa! men....när min sons intresse ligger i mitten då kör jag på detta. Han nämligen inte klarar av ostrukturerat miljö t.ex.fritids.Han har svårt för mycket krav,regler men han behöver struktur.

Skolan gjorde ett underbart arbete ,de anpassade miljön i skolan ,efter hans behov.  Han har ingen problem intelligens mesigt den största problemet är den sociala interaktionen med andra.Han kan inte läsa av ansiktsuttryck och därför har han många konflikter,han har lätt att missförstå andra.Men vad som gjorde att idag fick jag skriva om alt detta är att idag ringde hans egen lärare att han fungerade väldigt bra på de 2 sista väckorna ,utan betydliga konflikter,han var mer balanserat ,lyssnade  bättre.

Alt detta är underbart! Men mest är jag glad för att på grund av alt arbete som lades ner på honom i skolan (bland annat ART-metoden)som hjälpte honom att hantera känslor,läsa av ansiktsuttryckt,kan han hantera kompisrelationer bättre och nu börjar han ha vänner! och mycket mer självkänsla....

en bild med min lila älskling när han hade 4 år....

Nu är det dags att lägga sig..got natt och ha det trevligt på helgen!

Besök på BUP!

I morgon ska vi till BUP  men min pojke vet inte vad detta innebär han vet bara att han ska träffa de två*tjejerna* som han brukar träffa varje väcka. Han är ett barn som har väldig LÄTT FÖR ATT BLI DEPRIMERAD och TÅL ABSOLUT INTE STRESS så att jag måste förbereda honom varje gång när vi går någonstans, därför att; han har en stor kontroll behov . Om han inte känner sig i trygghet, då kan han explodera när som helst eller var som helst

Han har absolut inte tålamod och på grund av detta har svårt att vänta sin tur. När vi går någonstans måste jag förbereda honom om vad förväntar jag mig av honom och upprepa detta många gånger för att han ska veta vad får han göra och vad han inte får.

Eftersom utredningen för ADHD är klart  nu vet vi att han har PTSD också men den autistiska delen är oklart  ska han träffa överläkaren på BUP som har bred erfarenhet .