om ADHD och min son

Det var länge sedan jag skrev något om min sons problematik....men idag 

fick jag en samtal med skolans special pedagog (Hestra-Midgård i Borås) som undrade om något speciell hände hemma, eftersom min son är väldigt orolig i skolan! Han lyssnar inte, kan in te koncentrera sig... för att nämna några problem med honom....

Jag vet att det här symptom förekommer bara ner någon form av förändring påverkar honom (personal eller elever som *försvinner* eller nya kommer) då är han mer orolig och svår hanterlig.

Eftersom ingenting hände hemma (märkligt) då visste jag att det hände något i skolan, som förmodligen påverkade honom...och direkt kom jag på vad det kan vara.... nämligen....hans förre-detta lärare/personlig lärare ...kan vara *orsaken*...!

Missförstå mig inte! Han inte gjorde något elakt mot min son, han bara inte jobbar vidare med honom, han jobbar med en annan pojke men, han är i min sons synhåll kanske varje dag och detta kan vara *orsaken* till alt orolighet hos min son. Min son har ju den *förmågan*att vara påverkad av förändring...han har Autism.

Det finns några *händelser* som vi kämpar med varje dag här hemma, nämligen:

• han har svårt av avsluta  vad han håller på med
• han har svårt att börja med en * krävande* uppgift (läxor) eller något han inte tycker om
• när vännerna är inte hemma eller han inte har tid vid datorn (han får vara vid datorn 1-2 timmar max/dag beroende om han jobbade bra på skolan)...då känner han att han har såååå..... tråkigt

Vad jag försöker göra är att vara mer konsekvent , varje dag/kväll påminner jag honom att vi måste lägga oss tidigare för att vi skulle kunna vakna tidigare och utan problem.

Angående läxor...så går det lika svårt ibland, inte varje gång, om han är förberedd av mig tidigt (en timme förre att börja göra läxor), då kan det gå lättare, eller så delar jag läxa-tiderna (en del en dag-en annan del nästa dagen) , då känner han för det  inte lika jobbigt!

Och....ja.....vänner...han har vänner faktiskt!!! Problemen är när de är inte hämma ...då har han svårt att organisera sin tid eller bättre sagt han saknar förmågan att göra det!

Då börjar han med...VAD SKA JAG GÖRA NU????...och det kan ta en halv timme tills han accepterar minna *förslag* till vad ska han leka med eller hur...

Men vi kämpar på!!!

Några bra ide om hur kan man organisera en ADHD barns liv fick jag från http://coaching-center.se

Det är alt för idag! Ha det bra alla!

Vågor

Ni, som brukar besöka min blogg, kanske undrade vad hände, att jag inte skrev någonting als i sista tiden....

Klart, jag var rätt upptagen med många olika aktiviteter!

Nämligen , eftersom några månaders jobb (affärsplan,marknadsplan,budget,likviditetsbudget,etc....)-gick åt skogen på grund av : marknaden är för liten,jag saknar pengar ( iden var bra och jag skulle kunnat få lån men efter många kalkyler,kom jag på att: jag faktiskt måste skaffa ett jobb först och eventuellt sedan kan jag driva företag vid sidan av jobbet (om jag orkar......) eftersom jag kan inte försörja mig (och familjen) genom *enbart*företagen.

Utom detta förstås var minna söner som kräver uppmärksamhet också!

Min minsta son som har Autism & AD HD kräver nu mer tålamod eftersom det sker lite förändring runt honom , mest i skolan och hur ni kanske vet barnen med Autism har svårt för förändringar! Då  *lyssnar *han inte på samma sätt som förut och i sista 3-4 månader har han svårt att hantera stunder ner han inte har något att göra.Han söker sig efter enbart barn som är *roliga* inte tråkiga och detta innebär att jag måste tänka istället honom ,hur och vad ska vi göra,eller komma på nya sätt att ha roligt  tillsammans eftersom kompisarna är borta.

Ni kan inte föreställa er vad svårt är ibland att komma på nya och nya lek eller metoder att leka ...

Bland annat kom jag på olika former av kram....Ja! Det finns faktiskt ...

Här är min  sons kram lista!

1. Jajj-kramen
2. puss-kramen 
3. prut-kramen
4. galen-kramen
5. snark-kramen
6. putsnings-kramen

Nu, ska jag inte bäretta, vad alla dessa kram innebär ....men, i alla fall, behöver man rätt mycket fantasi för att komma på dem!Men i slut ändan är viktigast  att vi har väldigt roligt tillsammans!

Efter alt detta skall ni veta att  jag virkade lite-grann också....

Nu kommer några bild på de som jag virkade för nästkommande projekt som blir en somrig tröja i lila-mullvad-vit-guld eftersom de är färgerna som jag använder ska ni få se dem..

merceriserat tråd

dubbla blommor 

blad

point lace sladd runt-virkat med guld tråd

Nästa väcka kommer jag med nya bilder angående den nya projekten tills detta önskar jag er EN SOLIG HELG!!

Vilken barn kan hantera mobbning?

Detta frågan gäller för vilken som helst barn  oavsett om den är handikappad eller ej. Igår på kvällen sprang han hem väldigt arg och ledsen. Han var ute på garden och jag var på balkongen för att se honom .

 En tid fungerade han väldigt bra tillsammans med andra barn , han var med de två kompisarna som han brukar leka med, men efter en tid en av kompisarna ville inte leka med honom, eftersom någon annan av sina vänner kom precis hem och han ville vara med honom. Pojken  gick därifrån och gjorde felet : att inte säga något till min son och detta utlöste helvetet.....Min son som har autism kan inte förstå hur andra tänker eller att andra kan tänka helt annorlunda än honom.

 Han tyckte att sin kompis gick därifrån på grund av att han vill inte vara kompis med honom längre, och att den andre pojken vill ta hans vän ifrån honom! Då .....exploderade min son ! Han började skrika och han sprang direkt till den andra pojken och putade honom. Han har fortfarande svårt att förlora.

Förstås att den andra pojken drag sig, och ville inte slåss, men han började skratta och gick därifrån.Min son är blixt snabb man hinner inte stoppa honom om man är inte precis bredvid honom. Jag gick ut och gjorde min bästa för att lugna ner honom och sedan pratade med pojkarna. Det tag en tid tills min son lugnade ner sig, men sedan, gick han ut igen, och alt var ok en tid, tills den andre pojken kom på gården igen.

Tyvärr, var jag tvungen att vara i köket, och inte såg vad som hände på gården. Efter en tid hörde jag att han skriker igen ,då gick jag och kollade vad som händer....den andre pojken (som skrattade om honom) kom tillbaka, och började rätta honom och mobba honom . Då gick jag ut och tog jag honom till svar. 

Min älskling var förkrossad ! Jag behövde nästan en timme för att lugna ner honom han började slå mig,väggen,soffan ,drag ner saker från skåpet och slängde överalt....Sådant hände väldigt längre sedan ...Det var fruktansvärt att se honom. Då tänkte jag  att det var synd att jag inte bad läkaren i för igår; att skriva recept av någon form av lugnande medicin. Det skulle ha hjälpt min son idag ! Detta året fungerade so väll med honom att jag låtit honom gå ut på gården helt ensam,men nu vågar jag inte längre... Jag var så ledsen; att jag inte kunde sova, då tänkte jag att det blir kanske bättre, om jag skriver ned vad som hände..... Men nu går jag och lägger mig! 

God natt!

Igår var min son väldigt ledsen.....

Min minsta kom hem från skolan väldigt ledsen .Han var arg och ledsen på grund av en händelse på skolan som han förmodligen har missförstått!För honom (har autism) är lätt att missförstå vad han ser eller, bättre sagt hur han uppfattar vad han ser. Barn som har Autism tar in informationen på helt annat sätt som *normala*barn.

på gården

Min son var i idrottsalen med resten av hans klass och andra barn. De lekte Kurragömma! Förstås att han ville leka med de andra...men, problemen är  att om någon gör något förändring i spelet ,något som han inte känner till då, kan det hända att han reagerar impulsivt. En av barnen *skojade* med honom lite hon kunde inte gömma sig i tid och istället drag hon huvan för att gömma sig ifrån honom,på grund av detta han uppfattade att  hon fuskar och han blev arg på henne och sade att hon får inte göra sa...(han skrek! ),förstås att de andra barnen började skratta när de såg, vad som hände och....följden blev KATASTROF!!!!

Hans personlig lärare, hann inte ta honom därifrån i tid, för att undvika  KATASTROFEN!!!! men, han tag honom till sist och gick till en rom som finns i skolan SPECIELL FÖR HONOM när det finns behov för LUGN OCH RO. Han meddelade mig senare på eftermiddagen ,vad som hände...och vi kunde prata lite och komma överens vad skulle vara bra att han undviker i framtiden för att underlätta min sons visning i skolan.

Detta var FÖRSTA stora utbrott som min son hade (som autistisk barn) på en NY skola med NYA lärare, men....jämförbart med föra årets utbrott, på den förre-detta skolan ,detta var mycket lättare att gå över (för honom) . I alla fall han har stora brister i a hantera stökiga situationer! Jag tror att hann faktiskt är långt i början med att lära sig hantera sådana situationer. På den före-detta (Norrby skolan  i Borås),kuratorn började jobba med en ny dator program där, han skulle lära sig hantera jobbiga situationer och då började visa sig på hans beteende att han utvecklades positivt, men nu vet jag inte VARFÖR  Hestra skolans  kurator eller special pedagog inte gör samma sak?

 Nu, tänker jag bara på att: hur mycket måste vi som är föräldrar, till sådana barn, kämpa för att vara barn ska må bra i skolan, och vaga säga till, dem som jobbar med vara barn.

Frågan är att : vad är bättre för vara barn att gå på en speciell skola för barn med handikapp, eller, en helt normalt skola där helt normala barn går, där han ska kämpa hårt hela sitt  liv som elev med handikapp... ?

Själv, tror jag att: om en barn har sådana symptom-er ( nära till normala barn) som autistisk då kan han faktiskt lära sig mycket snabbare, på en skola där han är utmanat, än i en skola där han kan inte se ...hur NORMALA BARN fungerar! 

Jag tackar för idag och önskar er en bra dag!

Igår kom hem min gosse från Danmark!

Jo ! Ni ser bra ! Han var i Danmark 2 dagar med vårt kontakt person. Ni, som inte vet, vad gör min son med eller hos en kontakt person, skall veta först att han på grund av sin handikapp måste lära sig hur en annan familj fungerar.

 Han måste acceptera *förlora* mig 1-2 dagar ( den sist-nämnda är mest svåraste för honom eftersom han har Autism) och förstås att inte glömma att kontakt personen tar honom ifrån mig 1-2 dag/månad för att jag skall kunna egna min tid bara för mig själv och*andas* lite eller, eventuell ägna min tid att vara uppmärksam med min stora son. Men, tro inte att det gick så lett , varje gång när han vet att han ska åka till henne , försöker han på olika sätt att övertiga oss att han INTE VILL GÅ DIT.

Varje månad går han hos henne 1 gång v.s. från lördag morgon till söndag eftermiddag, men denna månad, fick han gå redan på fredag kväll, eftersom de skulle åka tidigt på lördag morgonen. Jag gjorde felet att påminna honom redan efter att Ingela ringde mig ,att han ska åka i Danmark tillsammans med en annan familj (som har två barn som han kommer bra överens) men, han var absolut inte glad  eftersom han ska SAKNA MIG!

Nu har jag lärt mig något (på grund av hans handikapp har han svårt att *bryta sig * ifrån mig) och vi kom överens med Ingela att inte säga något till honom i  förväg när de skulle åka hemma hos henne eftersom detta skulle stressa honom ytterligare.

På fredagen när tiden var *nära*att hon skulle komma ville han gå ut (efter att hela dagen försökte han övertiga mig på olika sätt att inte *låta* honom gå hos henne) då, visste jag att han*förbereder* något! Jag precis sa till min andra son att HAN SKA FÖRSVINNA  för att snart ska hon komma och hämta honom.

När hon kom , då var han borta ! Jag påminde honom att hon skulle komma snart, så far han inte gå ifrån gården eftersom jag måste se honom. Men han * kalkylerade* ut alt i förväg och*försvann* precis när hon skulle komma så att jag hittade snart honom.

Då började han gråta och sa att HAN VILL INTE GÅ . Han har svårt för henne (han tycker inte om henne tyvärr) missförstå inte mig, hon är en underbart person men, han har svårt för henne. Han svårt med att: gå ifrån mig!

Men ...till slut accepterade han och gick men, redan på kvällen ringde han mig för att påminna mig om: ATT RINGA SOCIALEN OCH BÄRETTA ATT HAN VILL INTE VARA DÄR. 

Men trots alt åkte de och HAN HADE KUL !

Han kom hem på söndagen och berättade vad kul hade de i Danmark !

Tänk mamma att jag ska åka buss helt gratis varje dag!!!!

Idag började skolan.Ett normalt dag för de flesta barn men inte för en barn som har autism. Min älskling väntade sååå...mycket på detta dagen, han var så nyfiken om de nya klasskamraterna, och särskilt om han ska känna igen några gamla skolkamrater ifrån Norrby Skolan och samtidigt stressad över hur ska de nya  klasskamrater acceptera honom , ska de leka med honom eller inte.

Han kände sig litet utanför men jämförbart hur jag förväntade mig .......gick alt väldigt bra men,detta var bara första dagen. Han fick plats vid entre dörren ,bredvid honom var hans elev assistent Henrik och det har gått 1 timme tills han började känna sig obekvämt och ville det ha lugnt så då gick vi till hans lilla rum, som var en liten bit bort ,en rum som var inrett speciell för hans behov v.s:en skriv bord,en data och data bord,en skåp och en matta.

 Där började han rita på en liten lapp med hans namn på,som skulle sättas på baksidan av hans stol, och detta skulle han jobba med i klassrummet men han blev störd av de andra, och han kunde inte koncentrera sig så att vi var tvungna att ta honom därifrån innan han har en utbrott..

Om ni undrar ,jag var med på grund av att den nya elev assistent/lärare ville väta hur min son fungerar och ville veta hur mycket som helst om min son ,hans vanor,vad han är bra på,vilka situationer han kan inte hantera, och vad kan han göra för att undvika visa situationer när min son har utbrott.
Edward var  besviken över att han inte hittade någon vän ifrån den förre detta skolan men hans lärare pratade med några av eleverna från klassen och de började leka med honom så att han började känna sig mer avslappnad. Vad jag var mest glad för var att han tyckte mycket om nya skolan,klasskamraterna och hans nya lärare! Kemin är väldigt viktigt för honom.Till slut var han glad över att han ska åka buss varje dag! 

Ett fruktansvärt berättelse...

Jag läste idag om en berättelse på Facebook som gjorde en stor intryck på mig! Det handlade om en liten pojke.

Berättelsen var skriven av Sandor Balazs. Jag försöker översätta och berätta er!

*Medan en man reparerade sin bil ,hans son tag en sten och skrev något på bilen ,manen tag pojkens hand och slog handen några gånger utan att märka att han slår honom med en nyckel som han använde till bilen. Senare pojken förlorade alla sina fingrar på en hand på grund av alla fingrarna var nedbrutna och läkarna kunde inte hjälpa honom .Hans pappa var vid hans sida i sjukhuset men kunde inte hjälpa till att *reparera * sonens fingrar.... Då hade han förstått vad fruktansvärt han gjorde mot sin egen son! Pojken observerade hans pappa där och frågade honom :när ska han få tillbaka sina fingrar? Pappan kunde inte svara och gick genast till bilen och slog bilen hårt några gånger! Då observerade han vad sonen gjorde;han skrev på pappans bil:JAG ÄLSKAR DIG PAPPA!*

Ni som ska läsa detta blir säkert upprörda över att hur kan en pappa slå sin barn....Tyvärr sådana händelser är normala i visa länder fortfarande.

Varje gång, ner jag läser om sådant, kommer jag ihåg om mina barns pappa han slog inte sina barn, men han slog mig framför mina barns ögon.Jag är säkert på att min minsta son har sina autism relaterade problem som ursprung ifrån detta händelsen i vårt liv.

min son var lessen här hade han 3 år

Ha det bra idag och vara inte ledsna! Vi ses!

Idag var vi på besök på Hestra-Midgård Skolan!

I måndags ringde mig min minsta sons lärare ifrån Norrby skolan angående tiderna för besöket på Hestra -Midgard skolan. Vi kom överens att påminna honom om besöket redan på tisdagen men:  *inte stressa honom för mycket* därför att detta kan orsaka onödiga problem vid sida av besöket.

Förstås att läraren förberedde honom i förväg men ändå var han inte riktig *glad *över detta och på tisdagen var han för stressad över att vad skulle hända där på den blivande skolan men samtidigt var han nyfiken. Här hemma försökte jag lugna ned honom och övertyga honom att där blir alt bättre än här. 

Idag när vi skulle gå dit sa han att han har*fjärilar* i magen och att han känner sig lite stressad men när vi satte oss på bussen lugnade han sig ned.När vi var framme vid skolan blev han nervös eftersom alla barnen var ute på rast . 

Sedan , gick vi in i skolan och han fick kolla runt omkring i klassen,där började han lugna sig ner , och tittade ut genom fönstret till alla barn och observerade att det fans några barn där, som han känner till faktiskt. Efter några minuter kom alla barn in i klassen (nästan alla var jämnåriga),han kände sig lite obekväm men jämförbart på vad vi förväntade oss på var han helt ok. 

Han fick sätta sig bland dem och skriva ner hans namn och rita bredvid en teckning med något som börjar på första bokstaven i hans namn.Han var lite blyg och irriterad på att barnen alla tittade på honom men annars han klarade sig utmärkt om vi tänker på att han faktiskt har autism och adhd. Han kände sig välkommen!

Tills jag pratade med kuratorn om hans behov och hur han reagerar i olika sammanhang, var han ute med sin lärare för att han ensam ska ha tid på sig att *upptäcka* lekplatsen runtomkring skolan,  där tyckte han att det fins möjlighet att klättra som han tycker mycket om.

På väg hem frågade han när ska vi gå tillbaka där detta betydde att  han var nöjd med vad han såg på den nya skolan!

Om autism och adhd och stress!

Jag har fått diagnosen på min sons problem för två veckor sedan men inte skriftligt bara muntligt eftersom de hade inte tid att skriva ned . Min ekonomisk situation är besvärligt jag har sökt hjälp men hjälpen kommer inte så lätt jag har mycket att bevisa och B U P har inte haft fortfarande tid att skriva en intig för att jag ska kunna lämna ansökan för vårdbidrag på försäkringskassan. Jag känner mig otroligt pressad på grund av jag har inte kunnat betala hyran som är nödvändigt för att kunna ha någonstans att bo.Detta är första gången när jag inte kan betala och detta stressen är absolut inte bra för min familj särskilt för den minsta som har autism och adhd.Jag är fruktansvärt arg!

Men vad som är positiv i alt min tillvaro är att ; min son mår bättre i skolan ,genom att han har fått en diagnos ,skolan har inte samma stor krav på hans inlärning, och de anpassade läsningen för hans nivå! Han kommer hem glad och bärretar att det gått bra i skolan och att han jobbat lite.Det syns att han inte känner sig stressad eller pressad att prestera.Så småningom kommer jag på att egentligen den höga kraven och stressen kan orsaka stor problem för honom.Jag själv försöker inte visa någon form av oro framför mina barn men jag tycker att :för en 48 årig invandrar tjej är mycket svårare att hitta någon jobb än för en svensk oavsett om man jobbat tidigare eller ej. Detta är min egen uppfattning!

Ensam......!!

Vilken dag!!! Jag är helt ensam! På en sätt känns det riktigt bra, eftersom jag inte ens kommer ihåg när hade jag sist såååå ... ledigt! Kanske aldrig! Min minsta är hos *kontakt familjen* nära Borås , och min stora är på fest med kompisarna och tjejen...

Och jag ....har hela kvällen framför data ,som jag aldrig fått (så länge) i alla fall.Men det måste jag erkänna att jag redan saknar pojkarna ! Jag har läst en massa om adhd personer,på olika blogg;jag har aldrig haft tid för att läsa om andras förhållande mot adhd problematiken,jag har tillräckligt att tänka på min sons problematik.Jag tycker fortfarande att: om man vill uppnå något man kan. Jag har kämpat mycket för att min son ska må bättre, och jag ser att; så småningom händer det men jag måste vara uthållig och ha bättre tålamod.

Igår pratade jag med en kvinna om integration.Hon (kommer från en arabisk land) berättade att hon tycker inte om att bo på Norrby stadsdelen men hon vill att sina barn ska ha kompisar och inte vara mobbade,hon föreslog mig att det skulle vara bättre om jag flyttar min son i en annan skola (speciell skola för barn som har autism), för att hon tycker att min son blir mobbad i en vanlig skola. Min egen uppfattning är att   han har det tillräckligt bra där. Hans klasskamrater accepterar honom hur han är och skolan har gjort mycket för honom.De har anpassat undervisningen efter hans behov men,han ändå klagar eftersom han har svårt för krav och regler.Jag har en bra relation med de på skolan.När det händer  att min son kan inte fokusera på läxan (det går inte vad  än läraren gör)så att jag måste hjälpa honom själv hemma (nuförtiden händer detta nästan varje dag).

Hemma går det mycket bättre,här är  bara vi två så att här finns inte andra som kan störa honom(för att han känner sig störd av så många olika ljud).På grund av detta jag föreslagit på skolan att: om de inte klarar av att lära honom något en dag, då måste de skriva ner, alt som de vill att jag skall  lära honom och jag gör det.Detta fungerar riktigt bra men han har stora svårigheter med matematiken.Han har svårt att memorera.Nu måste jag hitta en möjlighet (visuellt) att hjälpa honom med multiplikation.Jag skulle vara mycket tacksam om någon skulle kunna ge mig en tips om någon program som kan hjälpa honom att memorera lättare.

Han tycker att det är riktigt roligt att göra läxorna med mamma!Han håller ut 15-20 min utan att röra på sig för mycket, som är stor sak hos en hyperaktiv barn.Vi brukar ta en*rast*emellan för att han ska inte känna sig pressad att göra läxor och på detta sättet har han mer ....lust att jobba. På *rasten* får han *bestämma*vad han vill läka med, men jag förbereder honom att han får ta bara 30 min och när jag säger till, då måste vi börja med läxorna igen! Detta metoden fungerar rätt bra!

Jag tycker att jag har skrivit tillräckligt idag ! Nu vill jag njuta av lite  musik som jag älskar!

Ni får lyssna: HAILEY WESTERNA!

Förändringar och konsekvenser!

Denna veckan gjorde jag mycket förändring hemma! Jag var tvungen att göra eftersom min stora son (som har snart 18 år)ville ha  lite avskildhet (han har flickvän) och eftersom min minsta son  vill sova bara med mig (fortfarande....) så, omorganiserade jag hela lägenheten. På en sätt blev den mycket bättre så och på annan......blev den sämre.Jag ska förklara varför! 

Min minsta son som har visa autistiska problem (han befinner sig under utredning på BUP just i detta perioden ) så att han hade det svårt.Eftersom, jag har inte gjort så stora förändringar på sistone, (sista 2 år)och jag tyckte, att han blev lite bättre på att acceptera förändringar,så trodde jag inte att  han ska reagera på det sättet. Han var hemma hos en av sina kompisar (nuförtiden har han 1 kompis) men, när han kom hem och upptäckte vad som hände han accepterade inte, som följd....blev utbrott men, inom några minuter blev det tyst ...och han blev nedstämd hela kvällen och till sist kom han bredvid mig på soffan och berättade varför är han SÅÅ.... ledsen. Jag  visste vad var problemet och förklarade för honom varför gjorde jag så men, jag observerade nästkommande dagarna, att han blev påverkad av förändringarna.Han lyssnade inte på samma sätt som förut ,jag behövde säga till honom ,många gånger tills han lydde min ord och var oroligare än förut. 

I morse t.ex. hade han mycket svårt att lyssna på mig han skilde på mig alt t.ex.varför behövde jag flytta sina leksaker, för att  nu hittar han ingenting och han började skrika ,och ville inte  kollaborera med mig (inte borsta tänderna,inte ta på sig kläderna,inte äta  .....inte,inte).Han tycker att på skolan är för mycket krav att han måste göra bara matematik och matematik.Han är i 2:an och de gör multiplikationer och för honom är dubbelt så svårt gemförbart med andra barn, för att han har låg arbetsminne. Så..att i  morse hade vi väldigt svårt att komma överens om att man måste gå till skolan. Jag har låtit honom lugna sig ner, och detta tag nesan 2 timmar,så att till slut runtomkring kl.10 gick han till skolan!

ADHD,sfaturi utile ale unei mame

Primii 6 ani din viata fiului meu a  fost doar o lupta impotriva unui uragan! Acasa a functionat un pic mai bine dar nu cu mult. Am observat devreme cand a fost mic ca ceva nu este in regula cu el (de la varsta de 1 an)dar,atunci nu stiam ce este cu el.Nu aveam nici o informatie la indemana.

De exemplu: 

La varsta de 2 ani  majoritatea copiilor au inceput sa vorbeasca ,sa faca propozitii dar el nu putea sa spuna doar cca.20 de cuvinte si numai pe suedeza nu si romaneste.Nu facea propozitii,mai mult ma prindea de deget si ma ducea la :apa,paine sau la dulap.

Nu accepta sa -i spui nu ,atunci facea circ urla ,arunca lucruri pe jos si asa o tinea 3 ore.Deoarece eu a trebuit sa studiez ,sa invat limba am fost nevoita sa-l inscriu la cresa-gradinita aici se numeste dagis.

A inceput sa vorbeasca la 3.5 ani (suedeza). Datorita problemei pe care o are referitor la concentrare nu a putut sa invete ambele limbi deodata si atunci, noi ne-am concentrat doar pe limba suedeza. Bineinteles ca educatoarele au tot spus ca eu acasa trebuie sa continuu sa vorbesc cu el romaneste  ca numai asa poate sa inteleaga mai bine limba suedeza,si la gradinita ele vor vorbi cu el doar pe suedeza dar din pacate nu a functionat.

Toate simtomele care s-au aratat eu le-am notat intr-un caiet si cand am cumparat primul compiuter am inceput sa caut informatii pe internet.

Incet au trecut anii ,problemele au continuat,s-au inmultit educatoarele de la gradinita au inceput si ele sa observe ca ceva nu este in regula cu el,si m-au trimis la vardcentral (dispensar) ca sa i se faca un control si in cazul in care ei considera ca este nevoie , s-mi faca o trimitere la psiholog.

Ei..dar nu a mers asa usor. Pana ce copilul meu nu a implinit 5 ani eu am tot plins,am tot batut pe la usile dispensarului dar nimeni nu m-a putut ajuta pt ca ei trebuie sa observe comportamentul copilului si dupa aceea sa ajute.

Am avut noroc ca la un moment dat a venit un alt rector (director) la gradinita la care era copilul si ea a inceput sa-mi dea sfaturi si datorita ei au inceput sa m-i se  deschida toate "usile",deoarece ea a stiut multe despre probleme de autism. Si ea avea un copil cu aceste probleme.

Cind copilul meu avea 1,5 ani ,daca-i schimbamfata de perna sau plapuma,chiar si perdelele in camera lui,sau doamne fereste aranjam camera altfel decat el era obisnuit sa vada,facea un circ monstru,urla,tipa ,si eu habar nu aveam de ce face asta.

Bineinteles ca tot comportamentul acesta a facut nemultumiri si mult stress in jur atit acasa cat si la gradinita.In perioada aceea eu am fost nevoita sa studiez asa ca nu ne-a fost deloc usor. 

Cind el a implinit 5 ani am ajuns cu el la psiholog la clinica pentru copii.Ei ,de acolo a inceput schimbarea in viata lui si a noastra dar foarte incet!Incet,incet dupa 1 an au inceput sa apara rezultate mici la inceput nesemnicative dar acum el este cu totul alt copil in comparatie cum a fost acum 3 ani.

De exemplu:

Nu mai este chiar asa de hiperactiv,acasa in orice caz.La scoala insa are probleme mari (el nu are probleme cu inteligenta) el are probleme cu concentrarea,nu sta locului,se concentreaza doar daca are un interes special(de ex. desenatul) si doar 15-20 minute sau8 daca are un pian in jurul lui. Imposibilitatea de a si controla impulsurile este de asemenea o mare problema la el (daca este sau se simte amenintat dintr-o data loveste).

Acuma la cererea mea scoala a inceput sa-l invete sa citeasca  miscarile corporale a celor din jur si sa incerce sa-si controleze impulsurile metoda se  numeste ART.Aceasta metoda se foloseste cu succes la copii autisti in USA  si incet incet da rezultate si la el.

In cazul nostru a dat rezultat faptul ca am ajuns cu el de mic la psiholog si au inceput sa-lexamineze pentru ca, asa sa-u luat masuri multiple pentru ca el sa fie ajutat si sa ne ajute si pe noi inplicandus e mai bine in viata noastra. Socialul ne-a trimis o persoana care a functionat ca un fel de pedagog care sa urmareasca reactiile copilului in diferite ipostaze si impreuna cu mine sa gaseasca o posibilitate de a rezolva problema. Cam acelasi rol ca o Nany.Ea a trebuit sa dea raport la psihologi si psihologii ne au dat sfaturi cum sa facem.Unele au functionat altele nu. Simtomele de baza continua ,si vor fi toata viata lui, dar multe se pot ameliora si unele pot sa si dispara cu anii ,dar pentru asta trebuie mers in timp si cerut ajutor.

ADHD sau?

Am fost la intilnirea cu psihologii in legatura cu problema fiului meu si trebuie sa recunosc ca sunt nemultumita. Cu toate ca au fost toti acolo,ma refer toti de la scoala (profesori care lucreaza in clasa lui)si cu el,responsabilul de la social,curatorul si psihologul si bineinteles eu mamma lui,nu am primit diagnosticul intreg nici acum.Ei considera ca fiul meu are nevoie de citeva consultatii in plus pentru ca ei(psihologii)sa poata decide daca el are si probleme de AUTISM.

Deci au hotarit ca mai trebuie sa merg cu el de cateva ori acolo si,doar in 13 aprilie o sa primim diagnosticul.

Besök på BUP!

I morgon ska vi till BUP  men min pojke vet inte vad detta innebär han vet bara att han ska träffa de två*tjejerna* som han brukar träffa varje väcka. Han är ett barn som har väldig LÄTT FÖR ATT BLI DEPRIMERAD och TÅL ABSOLUT INTE STRESS så att jag måste förbereda honom varje gång när vi går någonstans, därför att; han har en stor kontroll behov . Om han inte känner sig i trygghet, då kan han explodera när som helst eller var som helst

Han har absolut inte tålamod och på grund av detta har svårt att vänta sin tur. När vi går någonstans måste jag förbereda honom om vad förväntar jag mig av honom och upprepa detta många gånger för att han ska veta vad får han göra och vad han inte får.

Eftersom utredningen för ADHD är klart  nu vet vi att han har PTSD också men den autistiska delen är oklart  ska han träffa överläkaren på BUP som har bred erfarenhet .